Jag spillde tid.
Jag spillde omsorg.
Jag överöste kärlek av frid och återskapad lycka.
Jag lämnade över, delade ut.
Krävde mer tillbaka, än vad jag någonsin kunnat ge. När krävs liv i eftertankes dyningar av farhågor och svek?
När eftergavs luktens eutopi av gensvar i parlamentets e-motioner?
Jag stängde in all kraft jag någonsin-aldrig kunnat erövra utan ditt osamtycke.
Jag erkände för mig själv saften ur ett frö
Som omkom i avsikt.