jag ljög om min framtid som du om din dåtid
helt utan mening för att inte glida isär
men vi ville vara underbara i den värld
där vi borde sagt att vi inte kan leva utan varandra
istället berättade vi historier från vårt förflutna
och skrattade hysteriskt åt allt som inte låg nära
våra murar mot de andra blev högre med åren
och snart pratade du om hus när jag ville resa
du såg mer än jag fast det var jag som flydde
till en plats där ingenting var annorlunda
men inget heller kunde bli som förut
jag visste att han aldrig skulle smaka som du
aldrig trodde jag att mitt hem inte var en plats
eller att mina ord någonsin skulle räcka till
det var när det slutade regna vi kom att ses
och för första gången verkligen mötas
alx, 22/5 -05 kl 14:24
Jag blir alldeles tagen, vilken skitbra dikt! Jag brukar hålla mig till tumregeln att alltid vara konstruktiv i min kritik. Men den här dikten ger någon känsla som säger att den här dikten är bra, kanske för att jag lyssnar på Nine Inch Nails samtidigt, vad vet jag?
Fast det är ändå de två sista raderna som fick känslan att komma med besked.
Bizon, 22/5 -05 kl 22:35
Jag lyssnar inte på Nine Inch Nails och jag tycker texten är mycket bra – den har ett målande och djupt poetiskt språk med gripbar symbolik – den handlar om närheta livsflöden, om smaken av “älskad någon”, om tillkortakommanden och besvikelser, klarsyn och den kärlek som alldrig går förlorad – trots allt.
Den handlar också om vår dummhet som alltid inser allt försent.