Ding, dång, ödets klocka slår
Det är dags nu,
dags att dra vidare från denna världen
En sorgsen klang den klockan ger,
men den ger mig frihet
En ödets miss

En dag är till ända, en sorgsen, grå
hatets bojor som kväver
Eller är det kärlekens?
Ett rop på hjälp som ingen hörde
ekade i nattens svartaste mörker
Död

Kall mörk död, mörker utan like
Kanske finns ljuset där bortanför,
men jag är fast i mitt mörker

Först då får jag ro i graven,
när frågan om livet besvaras
och kärleken, hatet

I dödens väntrum, jag bankar på porten,
släpp in mig
Nu menar jag allvar!

(2001)