mörkret dränkte henne där hon låg
utan att längre behöva blunda
den ena handen snuddade vid volymknappen
den andra trummade tröstlöst takten

ljudet av porten bröt mot tonerna
men med rädsla för fler misstag
hade hon slutat lyssna efter stegen

hon visste att trots allt som sades
var det hon som hade förseglat

hon föreställde sej hårda armar
klättra upp för en gitarrs hals
någonstans anade hon att svaret
låg dolt i tyngden av hans kropp

nålen var riktad mot henne
och medveten om sin lott
målade hon ett kryss över bröstet