En liten flicka ligger i sin säng
Hon är rädd
Men hon är inte rädd för monstren under sängen
Hon är rädd för monstret i rummet bredvid
Monstret som kommer till henne om nätterna när mamma har somnat
Monstret som lägger över en hand över hennes mun för att hon inte ska väcka sin mamma

En mindre flicka ligger också i sin säng
Med sina kuddar hårt tryckta mot öronen
För att inte höra
Fast hon hör alltid

Hon känner också till monstret fast på ett annat sätt
Den här flickan känner monstret genom de flämtande andetag som drar förbi hennes dörr på kvällarna

De båda flickorna har en sak gemensamt
De båda flickorna känner tll monstrets andra personlighet
De båda flickorna känner monstret som sin pappa