men det finns inga motiv någonstans.
& jag är i desperat behov av att väga mig nu när jag har ätit så mycket så länge, för länge och det finns ingen våg någonstans och jag mår bara sämre då och jag vet att jag väger 53 eller mer och då måste jag kräkas för att jag äcklas av mig själv och det vill jag inte för jag tycker inte om att kräkas, det är läskigt och det brinner i halsen, DET BRINNER I ALLMÄNHET
& jag är så fulfulful och fetast i världen och någon ler mot mig på omslaget av en tidning, hon är vacker och hon skrattar åt någonting
skrattar åt mig och jag kastar tidningen i min gula papperskorg och jag hatar att min papperskorg är gul.
och jag är så trött på att ni bevakar varje steg jag tar och hur många tuggor jag sväljer, som om jag inte håller räkningen på det ändå liksom
och varför finns klockor och särskilda tider för saker jag vill vara anarkist när ni är i närheten
och regnet mot husets alla fönster kan inte ge mig någonting.
Att lungorna fortsätter andas är något som jag inte kan rå för så hjärtslag sluta bita mig i bröstet, du försätter mig i kramper nog ändå.

Jag vill ta kort, men det finns inga motiv någonstans.
Ingenstans ingenting.
Och hur många kalorier är det i en skorpa hur mycket borde jag bry mig inte alls men jag kan inte bara ignorera rösten som kommer från min egen strupe
Så snälla skrik åt mig, skrik för min skull
Skrik åt mig, för jag klarar inte av att göra det själv.

När har det gått för långt & när har det börjat
När lever vi egentligen och varför skiner solen när jag gråter
Varför bär jag inte huvudet högt längre, varför bär jag det inte överhuvudtaget?
17:47 är nästan 747 och det är egentligen mitt rum sena kvällar när det regnar eller soliga dagar när jag regnar och världen envisas med att värma upp min hud
till minusgrader
om ni inte förstår att min stängda dörr bara är tårar i en annan form
så lyssna inte på mig när jag öppnar den

& klampa inte in i min bröstkorg sådär, knacka först
och torka av skorna på mina revben
innan du lämnar dina fotspår

men det finns inga motiv någonstans
till varför de som svälter av en anledning
inte kan få min mat, inte kan få min hud, inte kan få mina saker
inte kan få mina tårar
för tårar värmer kinder otroligt bra
och de som sover med stjärnorna som tak, stjärnors ljus är så kallt
varför kan de inte få min mat och varför kan jag inte hindra mig själv från att slänga den
när finns vi egentligen
& hur många kalorier innehåller en tår
jag tror att jag har svalt för många

och varför är alla så vackra
varför kan inte retuscherade bilder blöda
varför är det sommar när jag har vinter
i min kropp

varför stannar inte klockan när jag springer efter den
och varför räknar vi dagar när vi vet att de ändå kommer att komma
varför är människorasen så vidrig och hemsk
varför håller vi inte uppe varandra när vi faller
och varför bygger vi riksgränser över våran jord
när vi borde ha lärt oss nu
att de lämnar ärr

och varför känns min kropp så tung fastän jag spyr ut ord
och låter dem bilda en fontän
av kaos
ungefär som nu
varför ljuger spegelbilder och varför är jag så mycket ivägen
varför låter mina andetag så högt när jag vill försvinna
det ekar i min kropp
det blåser nu
och vindar är kalla

även när man har spillt ut orden man hade i famnen efter att ha snubblat
så känns magen tom
och kärlekskranka fingrar
söker darrande efter mer papper.