ett lika morallöst som långhårigt anarkistglin,
påbörjade sin weekendtripp åstad åt hufvudstadshåll;
äntrar ett rikståg iklädd ett prydligt soldrinksparasoll,
för att bänka sig på förstaklassens sj-latrin.

då knallade förbi en konduktör med humör i moll,
som autentiskt kroppsavfall till trots var så ogin,
att vrida opp pottlåset, och med ett smalt mustaschgrin,
med sträng volym gorma och gasta om hans biljettkontroll!

det bådades bli en biljett- och hopplös situation,
med vår kära tågmästare, som i framton av burdus,
gav hårklippsuppmaning och affärsetisk snabblektion.

syfteskonsekvent dämpades wc-hjältens rebellrus
av en utkastning i paragrafenlig precision,
på Nyköpings ödsliga centralstation, för att sparka grus