Inlåst i min egen kropp.
vill spränga alla murar som jag så flitigt byggt upp.
“det är en svaghet att visa känslor”
jag som hade så många, skrek efter hjälp men bestämmde mig för att få alla känslor att försvinna.
det va lättare så.
glöm allt som hänt dig, stäng bara av.
stängde av och begav mig till helvetet, där djävulen läkte mina sår.
nu är jag tillbaka,ren och behandlad med djävulens demoner bakom mig.
murarna går inte att rubba.
vill leva ut alla känslor.
visa världen vad jag går för.
men det går inte för jag e inlåst i min egen kropp,
inlåst i mitt tänkande,
inlåst i mina avtrubbade känslor.
Inlåst i min utnyttjade kropp.
svaghet att visa känslor, jävla skitsnack.
Visa känslor annars så lever du inte.
Bizon, 3/5 -05 kl 11:02
Helt klart din insikt håller men kroppens behöver inte vara ett fängelse – den kan också ses som det verktyg som om den får sin kärleksfulla omvårdnad kan utgöra ytan till livet – vågar du ta steget in i det så är du där du borde vara – Det är många murar som inte bara vi själva har rest – dom mårte vi över – ge inte upp!