Det föll en droppe från himmelen
En ensam droppe vatten
Med en gömd regnbåge inom sig
Och som fruktade att bli till is

En sol steg upp över horisonten
Droppen värmdes upp
Den visste varför den föll
Från denna höga höjd

Droppen föll så fort
Att solens strålar knappt hann ifatt
Men droppen ville falla fortare
För den var nu full av liv

Och droppen landade mjukt
Den kände sig redan hemma
För droppen var inte längre en droppe
Utan ett hav