Den värld jag har målat upp
är lycklig men med problem
Du tycker du är för tjock
Även fast du inte är det
Men det är rätt enkelt att få dej på humör igen
Och sen fortsätter vi lyckla gatan fram
Hand i hand
Nu och i evigheten

Men när jag frågade Mor
om jag fick träffa dej
Fick jag ett hårt Nej rakt i ansiktet
Någonting gick söver inom mej
Ramlade ner från hjärtat och ner i magen
Jag vart helt stum
Och vände bara på klacken och gick
ilsket muttrande
På väg upp för trappen grät jag nästan

Så jag skrev till dej
“Det är inte säkert att du kan komma hit..”
Du sa: :(
Jag tänkte över asken
Och fastslog att jag faktikst är stor nu
Jag kan ta hand om mej själv
Så jag skrev:
“Du kommer hit och du bor här, så får Mor ta det som hon vill!”
Du skrev. :D

Jag vill vara muppig
Jag vill inte vara feg
och blyg
Och jag hatar när Hon förstör det jag lever för