Kyssar i nacken. En hand på magen som glider allt längre och längre ned. Jag blundar hårt, kniper ihop ögonen så hårt jag kan och försöker fokusera på någonting annat. Hans flåsande i mitt öra när han säger att han älskar att slicka fitta, att knulla framifrån och bakifrån, vill gärna ta mig analt och sedan spruta sperma ned i min hals.
Jag blundar hårt och det är snart över, för den här gången. Jag skyndar i väg med vetskapen att det kan hända igen, när som helst.
Jag var bara tretton år när det hände första gången. Jag var bara tretton år när en vidrig gubbsjuk jävel stal min barndom ifrån mig och gjorde mig till det smutsiga lilla äcklet jag är. Äcklig, smutsig, lort som aldrig går att tvätta bort, hur länge jag än står i duschen och skrubbar. Jag kommer alltid att vara så där smutsig.
Tack skall du ha!
Det är om nätterna allt är som värst. Det är då mina innersta tankar förvandlas till de vidriga minnena som jag skjuter undan hela dagarna. Jag vaknar dysvett av mardrömmarna, kvävda skrik i kudden. Kinderna blöta av tårar som jag inte kan påminna mig om att jag har gråtit, men som ändå har runnit. Tårar som aldrig är någon befrielse.
Det var höst när jag lärde mig kräkas upp fulheten jag bar på. Allt äckel som jag bar på inombords. Det var höst när jag förvandlades till ett vandrande skal av rispapper som så lätt kunde rivas sönder och falla isär. Spyorna fanns överallt, i håret, på kläderna och i gommen. Men smaken av spyor är bättre än sperma.
Alla visste vad han höll på med, men ingen sa något. Jag var inte den första som hade råkat ut för det och jag skulle inte heller bli den sista. Det rådde någon slags osagd överenskommelse att man inte sa någonting. Man lät honom hålla på. En del var mer utsatta än andra. En del klarade sig undan med blickar, medan andra fick en klapp på låret och en del gick han hela vägen med. Vem han valde ut vet jag inte riktigt. Det har jag aldrig kunnat lista ut. Jag fanns bara på hans lista.
Det slutade i alla fall när jag fyllde fjorton. Ändå kunde jag aldrig slappa av riktigt i hans närhet. Väntade alltid på att han skulle be mig stanna kvar, be om hjälp med något eller på något annat sätt få bli ensam med mig. På något sätt blev jag nästan förtvivlad när han slutade, undrade vad som var fel. Hade jag blivit äcklig och ful i hans ögon också?! Hade jag blivit den jag var i alla andras ögon i hans också?
Han undvek mig resten av högstadietiden, pratade nästan aldrig med mig mer.
Sedan började jag gymnasiet, jag såg honom ibland i byn. Jag såg honom springa i skogen när jag gick på mina hetspromenader, hade blivit så hälsosam och alla sa att han hade tagit tag i sina alkoholproblem. Jag förträngde vad han hade gjort mot mig. Inte förrän jag blev inlagd på sjukhuset under hösten 2003 bubblade allt upp till ytan igen. Först då började jag bearbeta det igen. Det gör ont. Varje ord jag säger eller varje ord som hamnar på papper smärtar som rakbladen mot huden. Maten forsar fortfarande upp ur halsen när jag har ätit när jag tänker på vad som har hänt, men det är ingen som förstår varför eftersom jag aldrig berättar det.
Här slutar min berättelse. Jag bearbetar det fortfarande, har så mycket kvar Det kommer en fortsättning någon gång snart i framtiden.
Bizon, 30/4 -05 kl 21:26
Din text smärtar mej mer än du anar. Det är så fruktansvärt att vi förstört vår sexualitet – det finaste vi har om den får paras med kärlek och respekt.
Det kryllar av människor med skadad självbild och skadad syn på kärleken/sexualiteten och total brist på respekt både för sej själva och andra. Vi har indoktrinerats att tro att vår sexualitet är smutsig samtidigt som vi hela tiden kittlas med tankar och föreställningar om hur fantastisk och naturlig den är – och att vi kan kräva tillfredställelse av våra partners i fasta liksom i lösa förbindelser. Men sexualitetens verkliga tillfredställelse är inte något vi kan kräva varken av oss själva eller någon annan – den kan vi bara ta till oss i tacksamhet som en gåva.
Av kärlekslust och glädjelängtan kan vi försöka lära oss att vara en del av den gåvan – det skulle vi alla må betydligt bättre av.
Att förstå lustens mening i våra liv skulle vi ägna oss mycket mer åt än vi gör framför allt borde vi fråga oss om vi omfattar den gängse moralpanikenen som i alla tider snarast ur nya tiders ljus mer liknar ett förtryck, använt av personer som haft behov av att förhäva sej själva eller kontrolera andra.
Att du (novellens jag) tror dej förnedrd eller låtit dej förnedras ska du inte låta den allmäna meningens vanföreställningar låta dej tro – du var bara ett barn – och även om du också lockats av din egen lust – spänning – och kanske känslan av utvaldhet så skulle det i en annan situation bara ge dej känslan av lycka och glädje om din egen vilja inte stod i konflickt med de andras sagda eller underförstådda värderingar som smutsade ner din oskulsfullhet – belasta inte dej själv mera nu – gör inte de.
Bizon, 30/4 -05 kl 21:27
Din text smärtar mej mer än du anar. Det är så fruktansvärt att vi förstört vår sexualitet – det finaste vi har om den får paras med kärlek och respekt.
Det kryllar av människor med skadad självbild och skadad syn på kärleken/sexualiteten och total brist på respekt både för sej själva och andra. Vi har indoktrinerats att tro att vår sexualitet är smutsig samtidigt som vi hela tiden kittlas med tankar och föreställningar om hur fantastisk och naturlig den är – och att vi kan kräva tillfredställelse av våra partners i fasta liksom i lösa förbindelser. Men sexualitetens verkliga tillfredställelse är inte något vi kan kräva varken av oss själva eller någon annan – den kan vi bara ta till oss i tacksamhet som en gåva.
Av kärlekslust och glädjelängtan kan vi försöka lära oss att vara en del av den gåvan – det skulle vi alla må betydligt bättre av.
Att förstå lustens mening i våra liv skulle vi ägna oss mycket mer åt än vi gör framför allt borde vi fråga oss om vi omfattar den gängse moralpanikenen som i alla tider snarast ur nya tiders ljus mer liknar ett förtryck, använt av personer som haft behov av att förhäva sej själva eller kontrolera andra.
Att du (novellens jag) tror dej förnedrd eller låtit dej förnedras ska du inte låta den allmäna meningens vanföreställningar låta dej tro – du var bara ett barn – och även om du också lockats av din egen lust – spänning – och kanske känslan av utvaldhet så skulle det i en annan situation bara ge dej känslan av lycka och glädje om din egen vilja inte stod i konflickt med de andras sagda eller underförstådda värderingar som smutsade ner din oskulsfullhet – belasta inte dej själv mera nu – gör inte de.