Det här är historien om en kaka. Och den börjar med att en man och en kvinna blir så där stormande förälskade i varandra, som folk brukar bli i fina historier. Mannen blir faktiskt förälskad så till den milda grad att han en solig söndag i juni har tänkt sig ett litet frieri. Mannen, som heter Stefan, är till yrket svensklärare och till naturen bra på att planera saker och ting. Ja, Stefan älskar att planera saker och ting in i minsta detalj. Faktum är att han som lärare faktiskt uppskattar schemaläggningen mer än själva undervisningen, men det är något han aldrig skulle erkänna offentligt.
Så med sin kärlek till en kvinna och sin lust för planering, sätter sig Stefan ner en vecka före sitt frieri och planerar en sommardag lika underbar som en Carl Anton-visa.
Medan morgonen ännu gryr skall de ge sig ut i hans motorbåt på ett solglittrande hav. En lätt bris skall svalka dem i värmen och några enstaka stackmoln skall likt vitaste bomullstussar vila på den blå himlen. De ska lägga till vid Pottneholmen och där skall han servera den mjällaste sill och den färskaste potatisen. Sedan skall de bada och sola och kyssas som man gör på film. Han skall skämta och vara spirituell och hon skall skratta och le med förälskade ögon. Och när solen går ner skall han öppna en flaska champagne som de skall avnjuta med de allra som sötaste jordgubbar. Han skall sedan gå ner på sina bara knän och fråga henne med sin lenaste stämma: Älskade Annika, vill du gifta dig med mig?
Men som alla vet är förälskade män inte lämpliga för någon typ av planering. En förälskad man ska vara glad om han får på sig byxorna åt rätt håll varje morgon. Vår vän Stefan är definitivt inget undantag.
Kvällen före frieriet är Stefan till sinnet en spänd fiolsträng. Han jagar runt i sin lägenhet, pratar för sig själv, packar om sina redan ompackade väskor och korgar och går igenom sina listor. Han har väl inte glömt gräddfilen? Vart är flasköppnaren? Ligger våtservetterna i den blå väskan eller i den röda? Socker till kaffet! Vi måste ju ha socker till kaffet! Var är sockret?
VAR ÄR SOCKRET?! Ja just det… det ligger ju redan i kaffekorgen….
Till slut ger Stefan upp. Han beslutar sig för att allt är packat och klart och nu måste han försöka få sig några timmar sömn innan det är dags att hämta Annicka.
Annika – den underbara. Annika – den vackraste. Annika – söt som en kaka.
Kaka! Ordet Kaka får fiolsträngen Stefan att spännas ytterligare ett snäpp. Han har glömt att baka tranbärskakan som skulle avnjutas till kaffet! Och hur ska han få tag på tranbär nu?!
Det är i detta ögonblick som Stefans planer sakta men säkert börjar spricka i sömmarna.
Han tar en famn med kokböcker och recept och sätter sig i soffan för att leta fram ett lämpligt alternativ till tranbärskakan. Klockan är bara strax efter ett på natten och han har ännu gott om tid.
Kvart över tio nästa morgon ringer telefonen och Stefan vaknar till med ett ryck. Han hade somnat efter en halvtimme över Rosendahls trädgårdscafé. När han kastar sig ur soffan för att svara välter han traven med kokböcker och slår smalbenet i bordskanten. Annika frågar skämtsamt om han försovit sig och Stefan vrålar i luren att han kommer om tio minuter och slänger sedan på luren. Eftersom Stefan är en förälskad och försenad man betvingar han flera av fysikens lagar och är faktiskt hos Annika tio minuter senare. Men vad hjälper det. Himlen täcks av mörka regnmoln och inget fågelkvitter hörs. Trots detta ger de sig ut med båten men kommer inte längre än till Saltöbron förrän motorn stannar, eftersom Stefan glömt att tanka. De får paddla in båten till land och förtöja den vid en brygga. Båtturen avslutas med att Stefan ramlar i vattnet eftersom han envisas med att bära iland alla korgar och väskor själv.
Annika följer honom hem, hjälper honom att byta till torra kläder och bäddar ner honom i sängen. Där ligger han sedan och tycker synd om och förbannar sig själv.
Han berättar för Annika vilken klantig idiot han är som glömde att tanka båten. Han frågar henne hur någon kan tycka om en nolla som honom. Han berättar om tranbärskakan som aldrig blev bakad och förklarar att allt som någonsin gått åt skogen i hela universum beror på honom. Även det dåliga vädret var hans fel.
Men Annika är även hon förälskad och som alla vet så är det ju så med förälskade kvinnor att de inte bryr sig om otankade båtmotorer, obakade tranbärskakor eller ens dåligt väder.
Hon låter honom hållas och letar fram receptet på den välsignade tranbärskakan. Sedan gör hon en Kajsa Varg. Efter lite rotande i hans kök hittar hon en påse med jordgubbar i frysen och i kylen står en burk Lemon curd. Med kärlek i sinnet bakar hon sedan en kaka som ingen av dem någonsin ska glömma.
Snart puttrar kaffebryggaren och Annika dukar med hans finaste porslin. Kakans doft fyller lägenheten och så sitter de där, tillsammans i soffan. Stefan tar en liten bit kaka och stoppar i munnen. Han känner smaker av jordgubbar, mandel och citron. Det är sött, lite syrligt och himmelskt gott! Han tar en slurk av det varma kaffet och tänker att livet kanske inte är fullt så eländigt, ändå. Det är en stund senare, strax efter påtåren, som den förälskade Stefans planering till slut fullständigt raseras. Annika ser in i hans ögon och frågar om han vill gifta sig med henne.