Detta jävla raddande med spel och känslor åt höger o vänster, när tar det slut?
Finns det slut?
Ska jag själv sluta? Är det meningen ?
Är jag här bara som ett kall ?
Föddes jag genom en människa ? Föddes jag ?
Föddes jag ?
Eller fanns jag bara en dag? Och sen finns jag på heltid nu?
Detta trixande med tankar om annat än mig själv tar min tid och energi, energi till att orka leva, för jag kan ju inte leva om jag inte orkar tänka, då är jag död.
Jag måste testa gränser i allt, med alla sinnen jag har. Och dessa sinnen är förstärkta.
Jag kan inte känna bara lite, testa bara lite, gissa bara lite, jag kan inte heller planera en massa och vänta en hel del, nä, då blir jag sjuk.
Känns som om jag började mitt levande i förrgår och det kapitlet är slut inom kort.
Vad händer sen?
Jag har så många liv bakom mig. Har alla det?
Hur många liv har jag framför mig? Har jag det? Vill jag veta?
Känns ibland som om jag lever så intensivt i allting så jag tar slut på det som får utnyttjas i mig och andra.
Sen efter ett tag så är jag så mätt så jag hatar istället.
Ibland kan jag känna så mycket känslor om många olika saker så jag inte kan skriva ens, det går inte, det låser sig, det går inte att sortera.
Kan inte någon sortera åt mig ? snälla någon!