våren sträcker sina gröna fingrar mot mej..
En liten pirrande känsla väcks..
Vårlycka..
Happiness over all other
Men snart suddas den ut av min verklighets gråa toner,,
Vardagens bekymmer..
Tankar som surrar
Ger mej magont
Kommer ihåg allt som jag bekymrar mej över
Vårlyckan är nog bara en illusion av drömmar..
Sätter mej ner med pannan rynkad,,
Kan det verkligen var så ,, frågar jag mej,,
Får som vanligt inget vettigt svar ,, bara mer yrande tankar.
Inget så ska du göra! så är det!
Utan mer ,, vågar ja tro på det jag själv känner å vet??
Vågar man tro på sej själv,,
Tittar ut genom fönstret
ser på alla människor i solen,,
Tänk om ja kunde vara så bekymmersfri,,
Tänk om..
aspekt, 30/3 -05 kl 10:46
Den här dikten känns inte riktigt som en dikt, mer som en krönika eller en dagbok som ser ut som en dikt. Några saker som du kan tänka på, om du vill: talspråk ser sällan bra ut i dikter, och alla .. och ,, och ?? gör bara dikten ännu mer talspråkig och… lite “oproffessionell”...