Hon springer genom timmarna
för att slippa kylan
som omger henne
när allt står still

Hon finner inga svar
här och nu
så hennes fotsteg finns alltid
i framtiden

Miljoner av varma blickar
försöker hålla henne uppe
men varför lämnar hon alltid
spår av tomhet var hon går

Kanske älskar hon
mörkret mer än det ljusa
då allt inte behöver vara
så enkelt och självklart

Kanske är hon inte sin egen avbild
för det finns något hos flickan i spegeln
som känns så brutet
som känns så krossat