mina skrivna intryck, aldrig svart på vitt.
oftast blir det både ljus och mörker kvar
som brännspår på en filt från kaustiksoda
blandat med vatten i munnen det fräter som fan…

bara så att ni vet

på en sömnlös vilsen själ i ett tält
ja sitter mitt emot helt nollställd
nyvaken, o känner mig skyldig
ja hörde hur hon grät, kände i förvag
redan vid frukost dan innan
att det var fara på färd, hon bad om ett själ
att fortsätta haka sig fram på den smalaste väg
jag tackade ja , men fastnade kvar
satt vid en eldstad o matade slag
såg henne under samma filt som ett starkare jag
så ja tänkte va bra….
vad skönt att slippa ansvar, naiv som folks tro på tankar
mitt hjärta bankar, ja springer efter vatten
larmar sovande vem som helst
för jävlar i helvete det sker just nu
himlen på jorden snart, ingen tid att pusta ut
inse allvar, fatta saker, ring nån som svarar
det är klart att hon klarar sig

motsägelsefullt ös hela kvällen o natten efter sväljet
sen kom helgen, apati, självransonering
var det personligt, var det med meningen
vad var min plats i bilden på planschen
skulle det ha hänt utan mej… kanske
men nu var jag ju där
sprang för fulla muggar det frätte som fan…
hon hade ingen röst inga ben just då
men allt hennes ögon sa kunde jag förstå
hjälp mej, skynda på högre krafter
ja blev en länk, nånting ingen man klarar ensam

nästa gång jag får känslan att nånting är fel
så vill ja ta del, räkna till tre
så att jag kan se bortom rädsla och feghet