Jag drömde en dröm och när jag vaknade var jag lättad eftersom drömmen varit en mardröm. Jag gick ut i mitt kök och upptäckte att det inte var mina köksstolar som stod runt mitt matbord. Dessa var blå och jag hade aldrig sett dem förut. I övrigt var allt normalt. Jag beslutade mig för att jag fortfarande sov eftersom ingen annan logik stod att finna. När jag bestämt mig för detta vaknade jag.

Återigen lättad klev jag upp och gick ut i köket. Det var mina blå stolar som stod i mitt kök runt mitt matbord. Efter frukosten ville jag gå ut men fann inte ytterdörren. Jag blev alldeles kall och bestämde att det måste vara en dröm. Jag nöp mig i armen.

Då jag nu för tredje gången vaknade inspekterade jag hela mitt hem för att utreda om jag verkligen var vaken. Allting var normalt. Det var mina blå köksstolar runt mitt matbord. Det var min ytterdörr och den var på rätt plats. Eftersom jag redan ätit frukost bestämde jag mig för att genast gå ut. Då jag kom ut upptäckte jag att jag befann mig i Paris. Eftersom jag vanligtvis bor i Oslo blev jag verkligt skrämd och nöp mig hårt i armen.

Jag vaknade. Jag var rädd. Jag låg i sängen och tänkte många tankar. Jag såg ut genom fönstret utan att kliva upp ur sängen. Det såg normalt ut. Jag tittade mig runt i rummet, undersökande men jag vågade inte kliva upp. Till slut samlade jag mod och upprepade undersökningen av mitt hem. Allt var normalt. Jag nöp mig hårt i armen för säkerhets skull, klädde mig och gick ut. Tog tunnelbanan till Louvren för att titta på den nya utställningen men Louvren fanns inte där brukade finnas. Eftersom jag i många år arbetat alldeles i närheten och är väl bekant med området blev jag mycket rädd när jag upptäckte anomalien. Jag konstaterade att jag fortfarande drömde och att jag kanske aldrig kommer vakna på riktigt. Jag tänkte att det kanske är så här det är att vara i koma, att man aldrig vaknar på riktigt. Jag ligger i koma tänkte jag igen och kände nackhåren resa sig. Jag gick till mitt favorit café och beställde en café au lait för att försöka rensa mina tankar något. Där kom jag i samspråk med en man, en typisk parisare med basker och yvig mustasch, och jag berättade för honom vad jag upplevde. Historien roade honom storligen och han föreslog att jag skulle ta mitt liv och då kanske vakna på riktigt. Det låg en poäng i detta tycktes det mig. Eftersom den vanliga nypningen inte gav önskad effekt kanske en drastisk handling behövdes för att häva koman. Jag fann dock tanken motbjudande eftersom jag inte är den självmordsbenägna typen. Jag frågade honom hur han tyckte att jag skulle gå till väga. Han föreslog med stor entusiasm att jag skulle hoppa från Eiffeltornet bara för att utnyttja möjligheten och göra något fantastiskt. Jag funderade en stund, drack upp kaffet och for till Eiffeltornet.

På toppen av den höga masten blåste det fruktansvärt och stora svarta moln virvlade runt på himlen. Jag stod där ensam, omgiven av vinden och den storslagna utsikten. Jag fick syn på en falk som tycktes hänga fastfrusen i luften, tio meter bort. Jag insåg att detta inte var möjligt vilket stärkte min övertygelse om jag inte var vaken. Jag klättrade blundande upp på räcket och kastade mig ut i tomrummet. Vinden ven, jag hörde fåglar skrika, jag såg mitt liv i revy passera bakom mina stängda ögonlock. Då jag fallit i en evighet slog jag i backen och slog därefter upp ögonen.

Jag låg i min säng. Jag var inte lättad. Röster hördes från köket. Jag gick försiktigt dit ut och upptäckte att rösterna kom från köksradion. Jag satte mig på en stol och med en stark klaustrofobisk känsla i kroppen. Jag undrade om allt var normalt men kände att jag inte kunde avgöra vad som var normalt. Jag kunde inte avgöra om radion hade lämnats påslagen kvällen innan eller om stolen jag satt på brukade vara röd. Jag kunde inte avgöra om jag fortfarande var i koma och kände mig oerhört vilsen. ”Oslo.. Paris..” tänkte jag utan att kunna avgöra var någonstans jag hörde hemma. Jag hämtade min pappas gamla jaktgevär och sköt mig i huvudet.

Utanför fönstret sken solen varmt över ett ännu slumrande Stockholm.