Våra själar var kalla och stela i våra kroppar.
Vinterjackorna var som stora bekymmer som tyngde ner våra axlar.
Vi ville så gärna bort från allt fly från denna storm av oväder och hemskheter.
Vi hade köpt biljetter till tåget mot {k}Våren{/k}. Stod där på perrongen och planerade vad vi skulle göra när skulle komma fram. Vissa ville på konserter och festivaler. Andra bara ta en fika och njuta av vårsolen.
De tunga jackorna skulle vi slänga ut igenom tågfönstrerna. Resan var lång, men desto längre fram vi kom såg vi att de blev ljusare. Vi kände värmen som fick våra frusna själar att smälta och sippra ut igenom våra munnar som varma leenden.

Så stannade tåget, nu var vi framme. Fulla av förväntningar och hopp klev vi av (omedvetna om vad som skulle hända härnäst).
Våren, solen och värmen tog emot oss med öppna armar. Vi gick ut försiktigt för att inte ta livet av allt för många söta blommor.
Vi satte oss i gräset, kände svalkande vårvindar röra vid oss.
Alla var överens om att så här ville vi hade jämt.
Men plötsligt kände vi en kyla dra över oss. Vi började sakna våra jackor och ångrade oss genast att vi hade slängt ut dem från tåget.
Ner från himlen trillar de sakta ner små snöflingar. {k}Vad händer egentligen?{/k}
Bara sådär huxflux stod vi där igen på perrong nr. 21 och väntade på ett nytt tåg som skulle som skulle ta oss emot bättre och varmare tider.