Två ensamma själar irrar i natten
söker en trygghet de inte kan se
Famlande händer vacklande steg
osäkra på vad mörkret kan ge

Från varsitt håll med utsträckta armar
fortsätter långsamt att vandra
Gryningen nalkas med strimmor av ljus
och de närmar sig sakta varandra

Ödets hand för samman de båda
uti morgonens första minut
Ty hjärtan som slår i en längtan
ämnar finna en trygghet till slut