En tomhet som förtär.
Jag är innanför och utanför på samma gång.
Svävar i mina tomma korridorer. Irrar omkring med blanka ord som ej bör uttalas.

Ett stort monsunregn föll på mina marker. I vätan försvann det som en gång växte och gav plats åt isvindar och förödelse.

Jag vill åter till min trygga lund. Min grönska. Längta och ömhet berikade då min jord. Nu står jag tom och ensam i öken och sandvindar blindar min syn.