(I)

när jag äntligen lyckats kravlat mig upp och tagit tag i
kanten till glädje, kommer du och stampar på mina blödande fingar, så jag faller pladask ner igen.

(II)

efter varje stamp och varje fall, tar det längre tid för mina fingar att orka klättra hela vägen upp igen, men allt du tycks bry dig om,
det är att du själv inte kommer till skada.

(III)

dina stamp får inte bara mina fingrar att blöda, du trasar sönder hela min själ, det är konstigt, för en gång var det du som fick mig att le trots meningslöshetenshägring.

(IIII)

att jag vill vara som dig, det ser du bara som en vinst, att hjälpa någon som inte alltid orkar själv, anser du under din värdighet, och att stampa sönder min väg till glädje, det ser du som ett rent nöje.

du är min söndersmulade dröm