utan motgift
verkande enkelt
det stannar hos mig
att bli min fasta punkt
att stirra ut.
vacklar till
av dess stramande hud
över mina läppar

men det släpper
armarna på min skugga
låter den falla lös
ner i & utan
så står jag kvar
stirra min ensamhet i dig.
jag är inget motgift