och än en gång levde vi
tillsammans men enskilt
av kärlek men av tvång
och du kramade mig Länge
i något som liknade ännu
ett steg med smörknivar som
du valde att vrida om i mig
om och om och om och om igen
som i ett sista försök att få mig
att skrika för dig som jag skrek
efter dig den första onsdagen i april
var gång lite Hårdare vridande
var gång lite Vekare skrikande
HÅRDARE – VEKARE
allt är endast läppar som rör sig
HÅRDARE – VEKARE
jag viskar och du stönar och
HÅRDARE – VEKARE
du vrider och jag suckar och
jag hann ju aldrig säga
sluta..