Dagen efter Honom
tystnad och stjärnstoft
svalkar min nakna brunbrända rygg
Min nakenhet är inte opassande
bara omotiverad
men för vem ska jag skyla mig?

Dagen efter Honom
kanppt ens så länge
och mina omjölkade bröst
hänger tunga och stinna
fulla av oförstånd inför hjärtats skador

Dagen efter Honom
de sista dova klangerna
slår så mot stranden
sältan sköljer ren min marmorförvandling
bränner i skarvarna

tömd på all essens
försöker jag förtvivlat slicka i mig aftonhimlen
svälja någon enda nyans
bli medtagen – ta mig med!

så småningom har också den lämnat mig
med mörkret
de brustnas tystnad
de slocknade klangerna
de falnade gnistorna