hur gör man när det bli för mycket för att inte falla för det inre trycket håller på att få värsta rycket

det är så kallt
gåshud överallt
knottror som kittlar
fast inte på ett beahgligt sätt
mer som en påminnelse

om ensamhet
som växer sanbbare än allt
som man vill ska växa

i utbyte med mättnad
av glädje
fylls man av hunger
av tomhet
som gnager inuti
det kurrar efter
någon

iskristaller smälter
fryser sedan igen
när solen har gått ner
och kylan tränger sig på

tårar smälter
leendet fyser
för solen gick ner
den dagen mättnaden
av glädje
fylldes med hunger
av ensamhet