Minns du,
när vi sa:-Jag tror du skulle bli en jätte bra pappa. -Du skulle bli en ännu bättre mamma.
Minns du,
när vi skulle köpa hus, du skulle ha ditt i skogen, jag i storstan
Minns du,
allt jag anförtrodde dej? Anförtrodde du nått åt mej?
Minns du,
vad vi gjort nästan varje gång vi snackade?
Minns du,
när du sa: Jag älskar dej. Och jag svarde: Jag älskar dej också
Minns du,
när vi hade cybersex? Du skrev att du slängde dej över mej, – Heey, ta det lungt! – Du gör mej så kåt…
Ljög du? Ljög du för mej?
Jag trodde dej. Jag trodde på ditt ord.
Men allt rann ut i sanden. Som vatten i handen. Du kan inte hålla det kvar i all evighet. Vattnet rinner mellan dina fingrar och till slut är det bara lite kvar i handflatan.
Du sårade mej. Jag litar inte på dej längre.
Jag litar inte på nån. Du är som vatten i handen, som rinner ut i sanden, försvinner, dunstar bort. Ingen kan någonsin se att du var där.
Utom om man lägger handen imot. Man känner fukten mot handen, är det min tår?