I tv-sofforna får vi verkligheten serverad på silverfat
Medans eländet breder ut sig som ett nät av klibbiga trådar utanför våra stängda dörrar och fönster
Varje tragedi garneras med ett lockande rött körsbär,
Som vi girigt slukar gång på gång
Likt ett bete för dumma fiskar
Vi hugger utan att titta
Breda, sensationslystna käftar runt andra människors sorg
Här delar vi på allt