I den svarta mullen gror en säregen grodd
av vittnesbörd som kräver att bli trodd
medan tio kardinaler slipar sina biskosstavar
och firar mässan över sanningssägares
marmorgravar

“Dylikt finns och dylikt har inte rätten att bli trott”
säger de i ett chorus för att hindra det som grott
under stenbeläggningens hårda golv
“Sanningen har redan blottats av Mästaren, och hans lärjungar tolv”

Det finns intet att tillägga tillägger de i all hast
och sopar gravstenen med den verbala kvast
som tillkommer var vigd pater som vill bli trodd
i sin polemik mot den dödes spirande grodd

Men under jorden, under stenen, mellan de vitlagda människobenen, gror en gröda av evigt slag:

Sanningens dyra lag.