Sorgfyllda vandrar vi på ett led
Rasande själar med korn på lycka
Oväntat förbud, förlorad umgängesrätt
Garanti på förtvivlan och saknad
Nya förhoppningar, chanser ej tagna
Sårade för länge, för ofta
Greppet om handen har lossnat
Ensamma händer och axlar
Rörda av nattens gråt
Pånyttfödda tvivel, rädsla igen
Återvändsgränder, ångestens klor
Ena gången du, andra gången en annan
Låt mig få vara ifred.
Mästerotto, 3/2 -05 kl 12:22
Den här är såtillvida märkvärdig, att till skillnad mot det mesta på den här sidan, så håller den måttet ända in på slutet av förra seklet 1970-80 cirka. Mycket bra, även om den inte strålar nytänkande.