men shit liksom.

Allting har typ stått helt still hur länge som helst,
och så gick jag in i hans klassrum idag och pratade med honom
och nu har jag sönderanalyserat vårt samtal
vår minimaliska konversation
som han avslutade med
“då är vi två”.

Fan, jag är ju rädd för att bli kär igen, det kan bara bli fel.
Och han har säkert flickvän. Och jag känner honom inte.
Men så liksom pratade jag med henne på msn, och så frågade hon
är du kär då?

Och så sa jag, nej man kan väl inte vara kär i någon man inte känner ordentligt
men tror jag gillar honom
för att han är så himla söt
och för att den tredje personen sa att vi är lika varandra.

Men kär vet jag inte om jag vågar bli.