Som en man av den klaraste sol
giver han ro
likt en vind av mysk och nattviol
med den gängliga figuren och dess stolta pli
i fokus han stå
och kommer där så att förbli

Han är det givna exemplet
på att en man kan vara fager
Med trolsk kaluv och säregen statur
ett emblem för fägringens dager;

Det är honom jag vill åstunda
I skogarnas djup lojalt förnöja
I kläde av silke och böljande hår
Med leende uti skiraste slöja
Vill jag läka hans ärrande sår

Han har själ, han har mystik
ett fulländat anlete, men i asymmetri
han är son av Glöd och Sofistik
tidlöst hans fägring bestå