Nu är det äntligen vår
Se så gott naturen mår
Solens strålar nu marken når
Befriad till slut från vinterns sår

Sakta drivs kylan undan
Även på den iskalla tundran
Se på de grönskande lundarna
Kyla och mörker, du finns ingalunda

Värmande vindar från söder till norr
Marken blir fullständigt torr
Men innan den hunnit tillkännage sin röst
Är det åter igen dags för höst

Sin tunga krona den på naturen sätta
Sitt behov den måste mätta
Inte förrän nästa år ska den lätta
I och med sommarens dagar så nätta

Tiden kan vi inte få att räcka
Förhoppningarna den så framgångsrikt släcka
Dagarna så fort i från oss smita
Det är ett faktum på vilket vi kan lita