Det droppar nu
Enstaka men tunga tårar av blod
Sprickor i betongen
I den förort du aldrig växte upp
Ur den barndom du aldrig hade
Spirar ett frö
Ett blad som sträcker sig
Efter något
Något som lindrar och fyller
Tömmer och ger
Den stora bevattningsballongen
Svävar där fylld av drömmar
Som svar på din längtan
En annan människa, som du
Räcker det? Kanske inte