ni ser mig som ett skal
mitt jag är utelåst
på jorden är jag en amöba
jämfört
med någon som dig

du ger alla så
mycket
varför var det du och inte
jag, maria,
som dog?
frågar alla
alla hade önskat det

de skämtar om dej
skrattar
åt sånt som hände innan
jag kan inte
minnas
något mer än sorg

utombords ser de mig
de frågar hur jag
mår
man svarar
bra
sen är allt lugnt

men jag tänker aldrig glömma
du var och är allt
för mig