Klockan är 01:40
En nyfödd flicka, med blont hår och blå ögon lämnar moderns kropp och entrar vår värld
Hon söker tryggheten i värmen från sin moders kropp
I det ögonblick hon finner hennes mjuka hud, glömmer hon bort den värld hon lämnat

Klockan är 01:40
En 18-årig flicka, med blont hår och blå ögon lämnar en nattklubb och går ut på den mörka gatan
Hon söker tryggheten i värmen från en tillfällig bekantskap
I det ögonblick hon finner hans mjuka läppar, glömmer hon alla förmaningar hon någonsin fått

Klockan är 02:00
Den nyfödda flickan rullas in i ett mörkt rum, behagligt för hennes ljuskänsliga ögon
Ett par starka armar lyftar upp henne på ett skötbord, och för första gången får hon känna tyg mot sin hud
Hon skriker högt och ilsket, protesterar mot kläderna mannen vill klä på henne
Det spelar ingen roll, han är för stark
Till sist orkar hon inte protestera längre

Klockan är 02:00
Den 18-åriga flickan går in i en mörk lägenhet, behaglig för hennes onyktra sinne
Ett par starka armar griper tag i henne, och börjar lossa banden i hennes klänning
För första gången får hon känna en mans händer mot sin hud
Hon skriker högt och ilsket, protesterar mot vad som kommer ske
Det spelar ingen roll, han är för stark
Till sist orkar hon inte protestera längre

Klockan är 02:15
Den nyfödda flickan läggs i armarna på sin moder
Hon känner hennes söta doft, den etsar sig fast i hennes minne
Så luktar hennes mor, det kommer hon aldrig att glömma
Bakom hennes ögonlock känns ögonen tunga, hon kämpar för att inte somna
Hon hör moderns hjärta genom den tunna nattskjortan

Klockan är 02:15
Den 18-åriga flickan kastas i sängen av den tillfälliga bekantskapen
Hon känner hans spritdoftande odör, den etsar sig fast i hennes minne
Så luktar mannen som för alltid tar hennes trygghet ifrån henne, det kommer hon aldrig att glömma
Bakom hennes ögonlock bränner tårarna, hon kämpar för att inte gråta
Hon hör mannens stönande i den tysta natten