Tankar av glas är tiden
Ben utav skärvor är jag
Sent är ödestimmen liden
Mörkret är ensammens lag

Om luft kunde hårdna till stenar
Och skuggorna sparka och slå
Då vore väl jag den som trevar
Bland märken som lyser kallt blå

Jag väckte en avgrund så vacker
Så själslig och oskyldigt vit
Den hugger i nya attacker
Den kväver med ledan, en rit

Mitt väsen är ej mina tankar
Ej känslor, ej fullmånens sten
Jag räds när jag av och an vankar
Ty av skärvor är mina ben