och nu sa du att det är dags att gå på livets väg..
och nu sa jag att det är dags att dö..
Vem bestämmer vad?

Nu lät jag bli att säga något när du var där så jag sa det när du inte var där och lät vinden sprida min röst till alla som hörde den.

Jag trodde på gud en gång i tiden.
Jag trodde att jag kunde få frid genom honom, att jag kunde förlita mig på honom.
Jag grät och skrek och kände världens ilska och hat.
Jag sa “Vem vill vara sig själv när man bara går i motvind hela tiden?”

Jag gömde mig och lät bli att prata.
Gud sa att det var dags att ta farväl av världen.
Jag sa att det var dags att gömma sig och låta världen klara sig själv.