Förflutna är drömmar och tankar av is Kvar är blott tomhet och fyra mörka hörn. Tystnad kväver alla fragment, alla bevis Kanske bara för en stund, ros blir till törn.

Och du säger att det är något speciellt
med rakblad, mörker och tragiska slut
när rummet blir kvavt och det svarta gällt
Kan inte trösta som jag kunde förut.

Om någon kunde bry sig, väggar och bord “Ingen, ingen” som ovänner från förr De visste aldrig vad som återstod det enda, att bara stänga din dörr.

Men här inne finns lika mycket som det
som någonsin hotat där ute (som smällt).
Och lås kan ej öppnas med din hemlighet
det finns mer än bara “någonting speciellt”