Bland dimma, dis och fågelskrämmor
vandrade jag med livet i handen.

Jag såg hur världen hade varit
och jag såg hur världen kunde bli.

Bland dagg, gräs och blommor
vandrade jag med dagen i mitt hjärta.

Jag såg henne komma till mig
och jag såg henne gå.

För i dimma kan även fågelskrämmor
likna fastvuxna människor.