Det seglade ner ett löv
på min skuldra
ett fall från himmelriket
en störtad ängel
Azazello

Jag rodnar av tacksamhet
äran att få
bära det slitna korset
som en livskamrat
en symbios

Att se stigarna öppnas
slitas isär
där jag kliver fram i bredd
ingen mera sorg
en våt pojkdröm