Om du bara kunde se. Om du bara kunde ge mig en blick. Ingen vanlig blick, en sån där med avsmak som jag alltid får när jag går förbi dig. Då du äcklat ser rakt igenom mig och fnyser åt mina smutsiga skor. Nej, jag vill att du verkligen ska titta. Verkligen studera min själ och min kropp. Lyssna på mitt skratt, upptäcka att även min hud är varm, försiktigt snudda vid mina läppar som åtrår.

Jag ler alltid åt dig. Även fast jag vet att du äcklas av mig. För jag vet att du bara är förblindad. Förblindad av dina fina vänner med dyra kläder och 15 kilo smink. Jag vet att bindeln för dina ögon någon gång kommer att falla så att du kan se det verkliga. Jag. Jag med mitt vanliga platta mörka hår. Jag med mina vanliga blekblå ögon. Jag med min vanliga kurviga kropp. Men jag är inte vanlig. Jag är inte som dina fina vänner med puder och märkesväska. Jag är inte som alla dem du har knullat runt med, slickat och strulat med, för att få status. För att dina fina vänner ska tro att du är något. Visst, du har lyckas. Alla avgudar dig, böjer sig och bugar så fort du visar dig. Dock vet de inte. Vet inte att du är precis som jag. För du är som jag även om du döljer det med snygga kläder, rena skor och nya bimbos vid din sida varje vecka. Ibland vet jag inte varför jag så gärna vill rädda dig och lära dig att älska.

Även fast du aldrig skulle tro det om jag sa det, bara fnysa och hånskratta åt mig är jag din hjälte. Du kommer inte överleva länge i dina fina kompisar sällskap. Du är född att misslyckas med dem. Alla meningslösa ligg, alla skabbiga snobbar och blonderade svin. De kommer fräta sönder din känsla att känna, din känsla att veta och tycka. När du blir utspottade ur deras sladdriga käft av lögner och svek, sprit och pengar, kommer du att vara naken inför omvärlden. Alla kommer att skratta åt dig, titta äcklat på dig och spotta åt dig. Du kommer aldrig att förstå vart det gick fel och bara jag kan rädda dig, bleka vanliga jag. Du kommer att vara likt en ynklig rädd kattunge som kommer att vara för svag för att ens kämpa emot min hjälp. Din stackars sate, räddad av mig.

Leende går jag förbi dig medan din blick kräks och spyr galla över den skepnad omvärlden ser. Hånar mig inför fnittriga fina vänner och försöker komma på nya sätt att förnedra mig. Men vet du, det gör mig inget. Jag är starkare än du, mer hjälte än du. Dina kyssar kommer få mitt blod att koka just för att jag är så mycket bättre än du. Makt smakar gott, eller hur?