Trots att rummet ligger i mörker kan jag ändå veta precis vem som är där inne med mig. De gula ögonen lyser och borrar sig igenom kött och ben. De synar min själ och djupet av mitt hjärta. Jag ryser. Ryser av obehag. Ryser av rädsla. Ryser av glädje; en glädje som sakta strömmar över mig. Är så glad att se henne efter en dag av stress och dystra människor. Lägger mig i sängen och hon kryper sakta upp bredvid mig. Hon sveper sakta förbi min kind. Jag stryker försiktigt med handen längs hennes rygg för att sedan fortsätta ner på hennes mjuka mage. Ömt lägger hon tassarna på mitt bröst och börjar spinna. Ensamma i natt, jag och min svarta katt.