Hjärtat bankar. Slår och bultar i bröstet. Det vill tillbaka till dig. Det saknar din blodpumpspuls och känner sig ensam. För bara någon minut sen var jag fortfarande i dina starka armar. Dina underbara läppar mot mina och din brännande hud mot min kropp. Men nu sitter jag redan på ett tåg som tar mig långt ifrån dig i en rasande fart. Tårarna sticker i mina ögon men jag leker tapper. Jag tänker inte gråta för varje tår jag fäller leder till att längtan bara blir större. Tillåts jag gråta en enda tår till kommer jag att sprängas. Hjärtat kommer brista i miljontals partiklar av alvstoft och själen kommer slitas sönder i torterade skrik. Saknar dig redan mer än jag borde, mer än jag vågar.

I min perfekta såpbubblevärld ligger vi i din säng med täcket löst omkring oss. Vi ligger där så nära i våran födelseskrud och älskar med kroppens alla delar och sinnets alla vrår medan timmarna tickar på. Där existerar vi bara för varandra och där finns inga måsten.
I den världen är jag lycklig; där brinner min kärlekseld för dig.