Stjärnorna glittrar bakom gardinen och natten smyger sig tätare runt husknuten. Sitter här i min ensamhet och tänker tillbaka på den tid som varit.
Alla känslor som har byts ut, all tro om evig lycka. Alla stunder av sorg och alla minnen jag delar med mina kära. Allt det man gjort som man ångrar och allt det man aldrig gjorde.
Tänk om man kunde gå tillbaka i tiden. Forma en perfekt framtid. En framtid och ett förflutet som bara fylldes av kärlek och lycka. Ett perfekt liv.
Men skulle man då verkligen kunna uppskatta allt det goda? Förstå att det man har är det bästa. Skulle man fortfarande sträva efter något högre?
Jag vet inte, men kärleken skulle inte vara värd mycket i mina ögon om inte hatet fanns för att visa mig motsatsen. Att bli sårad gör så ont. Kärleken läker allt.
Mitt liv är inte perfekt men det är skapat för mig och när jag ser tillbaka på det är det de fina stunderna jag minns. Tider som fyller mitt hjärta med lycka.