När han vaknade på morgonen hade hon gått.
Han kunde fortfarande känna hennes doft i kudden.
Hon hade tagit alla sina saker och försvunnit ut ur hans liv.
Han steg upp och gick genom den tysta lägenheten,
fram till fönstret.
Här hade de bott i tio år, hon och han.
Men nu var det slut, över. Han hade egentligen aldrig frågat henne, varför hon ville gå.
Men han antog att hon ville uppleva något. Hon ville leva, utan honom vid sin sida. Vad hade han gjort för fel? Hade de varit för unga? Den gången för tolv år sedan, då de träffats för första gången. Han hade älskat henne sedan andra ögonkastet, och han älskade henne fortfarande.
Det skulle bli tomt utan henne.

Han flyttade sig från fönstret och gick in i badrummet.
Han skruvade på varmvattnet och började fylla badkaret.
Han skulle precis lägga sig badkaret och låta det varma vattnet omsluta kroppen, när en nyckel sattes i ytterdörren. Han virade en handduk runt höfterna och gick ut i hallen.
Där stod hon, hon hade kommit tillbaka.
Varför?
Hon gick sakta fram mot honom och kramade honom. – Varför har du kommit tillbaka? Frågade han medan han kramade henne, hårt, hårt.
Hon tittade på honom.
Han såg att hon grät. – Jag var tvungen att se dig en sista gång, sa hon
Sedan slingrade hon sig ur hans omfamning, lade nyckeln på hallbordet, öppnade dörren och gick, för att aldrig mer komma tillbaka.