jag blir glad när du dröjer kvar

intill mig, vid en mening, lika ambivalent som ficklampans sken

somnambuliak / sällskapssjuk sprutlackera mitt namn, somna i insulinvarm koma

detonera på behörigt avstånd

vänta ett ögonblick / ett ögonvirus äter upp allt jag ser

under tiden det tar att komma förbi det mörka / monstret som väntar på mig dina självlysande blodkärl gör mig sprickfärdig självsprickor olika sorters förkylningar, frätskador färgblind ironi en kall blydagg mot halsen mot min puls spara mina kondoleanser jag är någon att tycka synd om någon att glömma bort