Fru Melankoli har gjort det igen
Hon lurar oss alla med sina glada miner
Åter vände hon på steken
Åter dog stormen ut i tomheten
Hon får oss alla på det goda humöret
Det som man annars måste gömma
Helst i den innersta vrån
Annars blir den stampad och trampad på
Nu duger åter vardagen
Nu skiner solen bakom molnen igen
Fru Melankoli nynnar på en sång
Den var populär för länge sen
Hon lurar oss alla med sin muntra jargong
Men inte mig
Och inte längre
Min vetskap är ingen hemlighet
Snart vänder hon åter på steken
Snart river stormen våra glada humör
Det är ofta höst på Fru Melankoli’s betongplanet
Alldeles för ofta