En obefogad besvikelse sprider sig sakta i hennes sköra lilla kropp

Ända ut i fingertopparna känner hon sitt misslyckande svida, som en sönderbränd rygg i mitten av juli

Hon förbannar telefonen som ligger inom räckhåll, inställd på volymnivå fem

För hundrade gången går hon igenom alla tänkbara fel och misstag hon kan ha begått

På TV skulle han ha ringt, men istället står hon på andra sidan skärmen, bränd

Tre och ett halvt år på nacken hindrar telefonens ringande från att ljuda – {k}det är vad hon tror{/k}

Ett irriterande pirr sprider sig i hennes tomma mage och vägrar gå in väg

Den obefogade besvikelsen växer sig större och större tills den helt plötsligt blivit befogad

Åter begick hon ett oförklarligt misstag som resulterade i att den tilltänkte försvann