Jag är inte längre en människa i nöd

Jag är inte längre en människa som önskar sin egen död

Jag är en levande människa med ett smärtsamt ärr i min själ

Min smärta är evig men kroppsligt kan ni inte mig slå ihjäl

Jag slåss med 100 steg efter i mitt stora slag

Jag slåss från natt till den grymmaste morgon dag

Jag är en fånge med omgivningen som mitt galler

Smärtan inom mig stiger i olika intervaller

Men jag skall ta mig ut, Jag ska slå mig fri

men att känna smärtan för alltid det kan jag inte låta bli