Ett återerövrat liv. Ett förtappat leverne. Återvändo.
Har famlat länge nu ut efter världens branter. Låtit sinnet förmörkas och hjärnan tappa sin skärpa. Dagar, veckor och månader har förflutit under hennes oförmögna blickar. Stilla, utan att agera har hon sett den ena episoden efter den andra passera. Sanningar. Lögner. Lycka.
Lyckan, som inte var hennes.
Två vänners händer, tätt, tätt sammanflätade. Hud mot hud. Läppar mot läppar. Sargade själar som förtjänat varandra. Tillsammans; det enda vackra.
Hon har avskytt dem, till och med hatat dem, men funnit att den enda som kan anklagas är hon själv. Hon har tagit ett beslut nu. Den här gången ska hon komma vidare. Trött på att stå kvar på samma plats och låta andra leka med henne. Hon vet att hon är värd bättre och att hon har potentialen att komma längre.
Klå det om Ni kan, ty hon VET att hon är vacker.
otto132, 31/3 -03 kl 00:00
Jag gillar att det finns andra än jag som tycker att han/hon är bra, dikten var också kanon.
gugge, 2/4 -03 kl 00:00
Välgörande fortsättning på dina tidigare texter. Det ger raderna liv! Fint och nära.